Godsaker från Provence

Se här vilka godsaker som levererades av min far då han återvände från sin semester i Frankrike. Jag tar tacksamt emot förslag på vad jag ska göra med dem.

Knödel från Japan?

Det här känns ungefär som att tala väl om tysk whiskey. Att berömma cognac från Serbien eller pizza från Polen. Men denna papardelle från Frankrike, Alsace, är verkligen outstanding. Ägg och durumvete. Behåller form och bra konsistens genom kokningen.

Jag ämnar inom kort göra en s.k. kulturresa över dagen till Tyskland. Jag ska då passa på att prova budgetwhiskeyn Statesman (också känd som Statoil-whiskey) för att se ifall den tyska whiskeyindustrin håller samma klass som den franska pastadito.

Upprörd x 2

Kvällstidningar, dessa kvällstidningar. För ett par år sedan bestämde jag mig för att sluta köpa dem eftersom jag tyckte att nivån på nyhetsrapporteringen ibland var sådan att man som journalist borde skämmas om man jobbade på någon av tidningarna. Inte för att jag någonsin varit en regelbunden läsare av vare sig Expressen eller Aftonbladet. Den enda gången jag nu bryter mitt löfte är när den lilla flickan knackar på min dörr. Hon som tjänar ihop lite extrapengar genom att på söndagarna gå runt i grannskapet och fråga "Vill du köpa Kvällsposten?". "Nej", tänker jag. "Ja tack" säger jag.

På aftonbladet.se kan man idag läsa rubriken: "Sjukhusmaten dög inte åt Reinfeldt". Underrubriken är: "På sjukhusrestaurangen fanns bara stekt sill". Sedan kan man få rösta om huruvida sill är ok som lunchmat eller inte. Om man bemödar sig med att läsa hela artikeln ser man att Reinfeldt antagligen aldrig ens fick veta att det serverades sill i sjukhusmatsalen. Istället var det sjukhusledningen som tyckte att sill var för tråkig mat att bjuda statsministern på och därför valde att istället beställa mat från en restaurang i närheten.

Upprörd 1: Vilket lågt trick för att framställa det som om Reinfeldt tyckte att sill var mat ovärdig honom.

Upprörd 2: En sjukhusledning som dagligen serverar alla gamla och sjuka mat som är för enkel/dålig för att serveras statsministern då han kommer på besök (troligen i syfte att verkligen få se hur det fungerar i den offentliga sjukvården, på plats). Så dumt! Reinfeldt, som är småbarnsförälder, har väl dessutom troligen som många andra av oss ätit sig trött på spagetti och köttbullar i omgångar.

(Upprörd 3: För att citera en person jag känner: "Folk vet inte vad som är gott och inte")

Det är möjligt att jag nu får hålla mig till att bara ge flickan en tia men tacka nej till själva tidningen. Situationen är lite besvärlig.

Min själ byter långsamt till sommardäck

Våren. Lika vackert som att blommorna slår ut och att träden börjar få blad och snart mer och mer börjar ge ifrån sig den där obeskrivligt vackra skira gröna färgen, lika vackert och underbart är det i en matintresserad persons ögon att uteserveringarna börjar plocka fram sina stolar och bord. Säsongens första utefika intogs för några dagar sedan på Café Greven i Karlskrona. T-shirtväder, fågelkvitter, kaffe och äppelkaka med vaniljsås gjorde att
helhetupplevelsen fick betyget "OK plus plus". Gud så härligt att snön och mörkret är borta. Min själ byter långsamt till sommardäck.

Hej, jag heter Oskar. Jag köper Mamma Scans ibland. (Alla:) Hej Oskar

Jag har flera gånger tidigare varnat för att som småbarnsförälder lätt hamna i snabbmakaronträsket, men också försvarat dem som hamnat där. Jag tar själv ett återfall då och då och jag skäms inte för att Mamma Scan ibland har hamnat i min shoppingvagn. Mer och mer sällan i och för sig men ändå - det är inget skamligt för en heltidsarbetande förälder att välja det enkla ibland. "Men herregud, hur länge tar det att laga en sats färs till köttbullar?", säger Bror Duktig. Inte särskilt länge är svaret. Bror Duktig bör dock vara medveten om för vems skull han väljer den mer omständiga vägen till köttbullarna, även en kväll då alla är trötta och middagen håller på att bli väldigt sen. För barnens? Äh, de bryr sig inte (åtminstone inte om de är så små som mina), de kan tvärtom tycka att färdigköpta är godare (jepp, sant). Självklart vill jag också att mina barn ska lära sig att tycka om hemlagat framför färdigköpt, att våga prova nya smaker och inte bli inskränkta i sitt val av mat. Min poäng är bara att om man efter en lång arbetsvecka väljer att busa och leka med barnen lite för länge innan maten istället för att stå vid spisen med långkoket så har man ofta prioriterat rätt. Kanske inte helt politiskt korrekt i matbloggsvärlden, vad vet jag. Om man däremot, som jag nu varit i tre dagar, är ledig och har mera tid för allt kan man ofta hitta kompromisser som gör att man äter mat som barnen gillar och som man själv tycker är helt ok. Ibland genom att ha smugit in en lite lyxig ingrediens som bara man själv vet om, ibland gör man det omvända och lagar en barnanpassad variant av en i grunden riktigt god rätt. Båda varianterna funkar.




Så, rapport från helgen. Innan Bolibompa drog igång kl 18 i fredags åt jag och flickorna en Paella Rapido, dvs en ytterst snabblagad och också barnanpassad paella. Det faktum att jag använde carnaroliris, saffran och en god olivolja gjorde att jag kunde köpa att skaldjuren (förutom räkorna) föll bort. Så till lördagen. En spagetti carbonara kan vara mycket godare och mycket tjusigare än den här varianten men denna tog 15 minuter att laga. Att den inmundigades ute i vårsolen och att västerbottenost och jägarbacon gav den en god smak och att barnen åt som två små hästar gjorde att alla mina krav på hur en lördagsmiddag bör vara uppfylldes av denna enkla rätt. Och så söndagen. Bjuder man någon annan på mat får man plötsligt en massa tid för sig själv i köket, mer manöverutrymme än man haft på länge. Möjligt således att laga något lite mer tidkrävande. Blev därför oxrullader fyllda med spenat, soltorkade tomater och parmesan samt aubergine med feta och tomat - båda modifierade men med inspiration från René Voltaire. Till det ris för den som önskar, en med rosmarin smaksatt chevrecreme och sallad. Mycket mycket gott.