Ett matvraks bekännelser

Solen har som några av er säkert noterat börjat gå upp igen efter att ha varit frånvarande i många månader. Och med det fylls blommor, gräs och träd med energi och livlust. På samma sätt märker jag att denna överdos av sol och ljus fått klorofyllet (?) i mina ådror att flöda. Livslusten återkommer och likt en björn som kryper ur sitt ide börjar jag återfå initiativförmåga och lust att göra saker. Tyvärr har 75% av energin gått åt till jobbet den sista månaden och de resterade 75% har barnen fått. På så sätt har bloggen motvilligt få lägga sig i ide och även det sociala livet har gått på sparlåga.

I helgen som gick noterade min stilkänsliga ådra att något var fel med min klädsel. Dunjacka och 15 grader går helt enkelt inte bra ihop. Med spenderbyxorna på tog jag mig till staden och till affärerna för att införskaffa mig ett stycke vårjacka. Så här i efterhand har jag ärligt talat ingen klar bild av hur det gick så snett. Av vad som egentligen hände. Då jag kom hem hade jag i vilket fall som helst ingen ny jacka, men däremot en kokbok av Mathias Dahlgren, ett utomordentligt gott danskt rågbröd, ett paket Grännaknäcke, en bit god Brie de Meaux, en bit Gruyere samt en smaskig italiensk cacciatore (den något obscena men goda salamin på bilden).

Denne Mathias Dahlgren (vårjackan nu bortglömd, reds.anm.) är banne mig ett fullkomligt geni. Ok, jag vet, ingen nyhet precis. Vi pratar om en kock som utsetts till "Kockarnas Kock" vid flera tillfällen och som gjort succé i Bocuse d'Or. Men ändå häpnar jag över vilka smaksensationer han bjuder på i sin bok Bon Lloc. Hittills har jag bara provat en modifierad variant av hans stekta sidfläsk med blomkålscréme och vinägersky (se bild). Bara blomkålscrémen är en smaksensation i sig och om ett tag, då ni glömt bort att jag skrivit detta, kommer säkert receptet här i Hemulens Kök i något annat sällskap än av just sidfläsket. Sidfläsket ja. Det kokas först tills det blir lagom mört och svalnar sedan i några timmar under press i kylskåp. Sedan steks det tills svålen får en knaprig vacker yta. Ett, för mig, nytt men lyckat sätt att använda en såpass enkel styckningsdetalj.

Om någon känner sig orolig för att jag nu går omkring i dunjacka och riskerar allvarig överhettning kan jag lugna er. Min trotjänare, den tunna GoreTex-jackan, hittades i garderoben tack och lov.

Jag blev stående vid drickaavdelningen, gapande...

Jag känner mig som ett Djurgårdenfan som nyss nåtts av beskedet att DIF och AIK ska gå ihop. Vilket svek. Hur ska man kunna skilja gott från ont i denna värld efter detta?

Puckogrotta

Xtian på FastFoodLovers har bloggat om det schweiziska mejeriföretaget Emmi efter att, såvitt jag förstår, ha blivit erbjuden att smaka några av deras ostar. Han visste att berätta om deras kilometerlånga grotta i Kaltbach där tusentals ostar får ligga att mogna och utveckla smak. Fascinerande tanke onekligen! I Hemulens Kök har inte haft förmånen att få smaka Emmis ostar men med namnet i bakhuvudet hajade jag till häromdagen då jag i min lokala matbutik i ögonvrån noterade en förpackning märkt "Emmi". Det var en "ChocoLatte" från nämnda mejeri som bara stod där och insisterade på att bli köpt. Jag är, som några av er vet, tvåbarnsfar och ett gammalt trick då barnen börjar bli griniga under shoppingrundan är att köpa upp sig på några Pucko som man sedan kan avnjuta i bilen. Efterhand börjar man själv mer och mer uppskatta denna på-vägen-hem-Pucko och jag ska erkänna att det funnits gånger då jag köpt en bara till mig själv då barnen inte varit med. Fast det funkar liksom inte att bara köpa en påse chips och en Pucko; då är det ju uppenbart att det är till mig själv! Istället får det bli en del av en större inhandling där produkter med en tydlig vuxenpoäng (som t.ex. högrev, surkål och dinkelvete) agerar täckmantel. Känner man att misstänksamhet ändå väcks hos kassörskan kan man komplettera med ett "Du vet, barnen är i bilen, hehe" eller liknande. Anyway, många kanske tror att en Pucko alltid är en Pucko. Så är inte fallet. Förutom originalet så existerar kopian "Mu", den danska lågpriskonkurrenten (chokladdryckernas Parador) "Cocio" samt en uppsjö varianter med vuxenkänsla. Emmis ChocoLatte tillhör den sistnämnda kategorin. Tillverkad av "färsk schweizisk mjölk" och "den finaste schweiziska chokladen" är den en vuxen-Pucko som man kan köpa utan att känna sig tvungen att samtidigt bära hem ännu ett kilo högrev till frysen. Håll ögonen öppna; jag känner på mig att ett chokladmjölkstest kan dyka upp i Hemulens Kök mycket snart!

Då jag skulle sova på kvällen efter ovan nämnda inköp var det en tanke som malde i mig och höll mig vaken i timmar. Tänk om det också finns en kilometerlång Pucko-grotta i Kaltbach!

Panikwok

Ragazze-tjejerna är orsaken till att I Hemulens Kök, mycket oväntat, figurerat i en mattidning på riksnivå. Herregud tjejer, jag kommer att behöva gå ner till halvtidsarbete nu. Jag insåg snabbt att det inte funkade med fiskpinnar eller korv/makaroner en dag som denna. Efter en stunds strosande runt i min matbutik blev det denna wok som fick mätta min mage. Min matbutik som för övrigt bygger om vilket gör att logiken enligt vilken varorna är utplacerade för närvarande brister något. På så sätt står t.ex. Fontanas olivoljor nu precis vid sidan av cykeldäck och ventiler (är det något ni brukar framföra som önskemål till affärerna, Max?). Hursomhelst, bovete har jag bloggat om innan; detta spannmål som i Ryssland används som grisföda har ju kvaliteter som gör det lämpligt inte bara för detta ändamål, utan också för blinier. Mitt förhållande till tofu har dock haft sina spänningar och konflikter. Nyttigt säger tofu. Lite smaklöst säger jag. Efter kvällens wok har vi det dock ganska bra igen, tofu och jag.


Tofuwok med rödkål och bovete, 2 personer

300 g tofu, jag använde tofu från Kung Markatta
4 cm färsk ingefära, finhackad
En rödlök, skuren i smala klyftor
4 cm röd chili, finhackad
En röd paprika, skuren i sådana bitar som man för tillfället har lust med
Ett kvarts rödkålshuvud
1½ dl helt bovete
100 g sockerärter
God japansk soya
Fisksås (Nam pla)
2 msk råsocker alt farinsocker
1 tsk sambal oelek
3 msk rapsolja till stekningen
Ev. salt

Tärna tofun och låt den marinera i 2 msk soya, 1 msk fisksås och 1 tsk sambal oelek. Koka bovetet i 3 dl vatten och ½ tsk salt tills allt vatten kokat in, tar ca 15 minuter. Koka sockerärterna några få minuter, skölj sedan av i kallt vatten i durkslag. De skall vara al dente. Då bovetet kokat klart, bred ut det på en stor tallrik och låt svalna. Jag saltade lite grann eftersom smaken var lite mesig. Hetta upp rapsolja i en gjutjärnswok. Börja med att steka chili och ingefära. Tillsätt lök och paprika och sedan sockerärterna och den marinerade tofun. Därefter rödkålen som du strimlat och det nu svalnade bovetet. Rör om och låt allt bli varmt så att kålen bli bara lite lite mjuk. Strö sedan över socker och smaka av med lika mängder fisksås och soya. Servera.


Globaliserad rödkål.

En wasabinöt är en wasabinöt är en va-sa-du-nöt?

Ibland är det påtagligt att man får vad man betalar för. Visst finns det många undantag men ibland gör man nog klokt i att låta snålvattnet gå före snålheten. Exempel: Jag köpte igår en påse wasabinötter av märket Mixsnax. Billigt, visst. Tyvärr var det något fel på innehållsförteckningen. De hade missat att skriva att en huvudsaklig ingrediens i wasabiskiktet som nötterna var överdragna med var modell-lera. Åtminstone hade de en tydlig doft av sådan och även smaken väckte svaga minnen av pysselstunderna på dagis (passande nog är det den gröna modell-leran som dyker upp för ögonen medan tänderna krasar sig igenom nöten). Något besviken gjorde jag idag ett nytt försök och slog till på en påse wasabinötter från Exotic Snacks. Goda! Hade en tydlig, frisk och stark wasabismak. Mixsnax hemsida är under uppbyggnad. Det är förhoppningsvis även deras recept.

Enkelt~Gott

Ibland är det enkla det goda. Som till exempel gårdagskvällens sena måltid. Precis lagom kokt pasta blandas med shitake fräst i en god olivolja tillsammans med strimlad chili och vitlök. Lite ruccola, små plommontomater och flagad parmesan kröner måltiden. Enkelt. Och mycket mycket gott.

Pörkölt or Gulyás - that is the question

Gitto har tidigare bloggat om denna gryta med inpiration från ungersk matkultur. Jag vill mest stämma in i kören och hålla med om att den verkligen är värd att provas. Den marknadsförs som gulasch men jag vete tusan om det inte egentligen rör sig om en pörkölt. Gulasch (ung.: gulyás) är ju egentligen en soppa som finns i många varianter men där obligatoriska ingredienser verkar vara kött, paprika, lök och kummin. Det som i Sverige kallas gulasch är troligen i många fall mera likt det som i Ungern heter pörkölt, dvs en gryta med liknande ingredienser men som enligt många källor på nätet ändå "inte har många likheter med gulasch" (hur nu det är möjligt med så snarlika ingredienser).

Sammanfattningsvis verkar det finnas en hel del olika uppfattningar hur en äkta gulasch lagas och vad som egentligen bör kallas gulasch respektive pörkölt. Surkål ingår inte som ingrediens i majoriteten av gulaschrecepten jag sett men samtidigt har jag en gång lärt mig av en ungrare att surkålen "bara måste" vara med för att det ska bli gott. So, confused on a higher level, you might say.

Om någon ungrare eller icke-ungrare med en bestämd uppfattning om hur alla pörköltars moder ska tillagas läser detta är ni ytterst välkomna med synpunkter. Jag upplever att det finns ett slags pörkölt-vacuum som borde fyllas ut.

Dåliga slogans men ny kamera

Företag med dåliga slogans finns det gott om. Ibland får man känslan av att det är kontorets "rolighetsminister" som fått uppdraget att fixa en klatschig slogan till den nya produkten eller för den nya reklamkampanjen. Ni vet, killen som är allmänt känd som jobbets roligaste kille, han som alltid drar de bästa skämten på personalfesten. Tyvärr tror jag att det här är orsaken till att nivån på vissa av dessa slogans är så beklämmande låg. Exempel: Bussföretaget Bergkvarabuss trollar med orden och inför sitt slogan "Flexibussitet". Ni hajar (flexibilitet i bussversion)? Är det inte urdåligt? Idag vid ostdisken på Konsum fick jag se ännu ett par exempel på tokroliga slogans. Bägge kommer från Ockelbo Ost (vars Tilsiter jag idag köpte). OK, håll i er. Nr 1: "Godare än goda" (en lite crazy anspelning på osten Gouda får man anta). Nr 2: Ockelbo Ost - nästan för god (stön).

Har ni några favoriter i denna djungel av slogans? Äger ni rentav några teorier om hur dessa lågvattenmärken blir till eller, än bättre, hur man kan förhindra denna miljöförstöring och kanske en dag se en bättre värld naklas?

För övrigt äger jag en ny digitalkamera. Och anser att Kartago bör förstöras.