En rejäl beta

Någonting har hänt i rotsaksvärlden. Rödbetan, denna ganska tillbakadragna och lågmälda rotfrukt, har på sista tiden tagit steget fram i rampljuset. Plötsligt står den där framför strålkastaren, utan darrande ben, stolt och ständigt iförd nya kreationer. Eller så är det jag som är så trög att jag inte märkt det innan. För mig är nämnda rotfrukt kanske framför allt förknippad med borsjtjsoppa och känd som oundgängligt tillbehör till pyttipanna (och isterband i viss mån). Men mer och mer dyker nya trevliga rödbetsrecept upp. "Rostad rödbeta med wasabikräm och valnötssallad" eller "Rödbets- och granatäpplesallad". "Rödbets- och chokladkaka". Det du, Hemulen! Jag måste snart börja utforska gränserna för rödbetans potential känner jag. Tills dess lagar jag en enkel rödbetspytt (som för övrigt också dykt upp på ett par matbloggar och receptsidor sista tiden).


Kyckling med rödbetspytt och chèvrecrème, 2 port

4 rödbetor
3 potatisar
1 rejäl bit rotselleri
1 stor gul lök

2 kycklingfiléer
Timjan

100 g chèvre
2 dl turkisk youghurt
Salt
Svartpeppar

Salta och peppra kycklingfilén och krydda med torkad timjan. Stek i smör eller olja på bägge sidor tills den fått vacker färg. Låt gå färdigt i ugn, 150 grader, till innertemperatur 67 grader. Skala rödbetor, potatis och rotselleri. Tärna allt fint. Hacka löken. Stek grönsakerna i en blandning av olja och smör på medelvärme i ca 20 minuter eller tills allt är genomstekt och lagom i konsistensen. Salta och peppra. Mosa till sist chèvren och blanda med youghurten. Servera.