måndag, mars 26, 2007

Ett matvraks bekännelser

Solen har som några av er säkert noterat börjat gå upp igen efter att ha varit frånvarande i många månader. Och med det fylls blommor, gräs och träd med energi och livlust. På samma sätt märker jag att denna överdos av sol och ljus fått klorofyllet (?) i mina ådror att flöda. Livslusten återkommer och likt en björn som kryper ur sitt ide börjar jag återfå initiativförmåga och lust att göra saker. Tyvärr har 75% av energin gått åt till jobbet den sista månaden och de resterade 75% har barnen fått. På så sätt har bloggen motvilligt få lägga sig i ide och även det sociala livet har gått på sparlåga.

I helgen som gick noterade min stilkänsliga ådra att något var fel med min klädsel. Dunjacka och 15 grader går helt enkelt inte bra ihop. Med spenderbyxorna på tog jag mig till staden och till affärerna för att införskaffa mig ett stycke vårjacka. Så här i efterhand har jag ärligt talat ingen klar bild av hur det gick så snett. Av vad som egentligen hände. Då jag kom hem hade jag i vilket fall som helst ingen ny jacka, men däremot en kokbok av Mathias Dahlgren, ett utomordentligt gott danskt rågbröd, ett paket Grännaknäcke, en bit god Brie de Meaux, en bit Gruyere samt en smaskig italiensk cacciatore (den något obscena men goda salamin på bilden).

Denne Mathias Dahlgren (vårjackan nu bortglömd, reds.anm.) är banne mig ett fullkomligt geni. Ok, jag vet, ingen nyhet precis. Vi pratar om en kock som utsetts till "Kockarnas Kock" vid flera tillfällen och som gjort succé i Bocuse d'Or. Men ändå häpnar jag över vilka smaksensationer han bjuder på i sin bok Bon Lloc. Hittills har jag bara provat en modifierad variant av hans stekta sidfläsk med blomkålscréme och vinägersky (se bild). Bara blomkålscrémen är en smaksensation i sig och om ett tag, då ni glömt bort att jag skrivit detta, kommer säkert receptet här i Hemulens Kök i något annat sällskap än av just sidfläsket. Sidfläsket ja. Det kokas först tills det blir lagom mört och svalnar sedan i några timmar under press i kylskåp. Sedan steks det tills svålen får en knaprig vacker yta. Ett, för mig, nytt men lyckat sätt att använda en såpass enkel styckningsdetalj.

Om någon känner sig orolig för att jag nu går omkring i dunjacka och riskerar allvarig överhettning kan jag lugna er. Min trotjänare, den tunna GoreTex-jackan, hittades i garderoben tack och lov.

6 kommentarer:

begpie stugots sa...

äntligen en matblogg!!!

Jonas Bergroth sa...

Jag får nästan intrycket att du varit på Möllans ost. Om du var det, och om du händelsevis handlade av en jovialisk typ med viss obestämd norrlandsdialekt, ja då var det min bror du handlade av. Jag pyser av stolthet varje gång jag kommer att tänka på hans ädla värv i delikatessernas tjänst (och svär inombords över det faktum att det är så långt från Örgryte till Möllevångstorget).

Oskar sa...

-> Begpie: Trevlig blogg du startat!

-> Jonas: Nix, faktiskt inte. Däremot har jag handlat på en osthandel som köper in sin ost från Möllans Ost. Men likt en ung muslim som drömskt blickar mot Mecka har jag en tid nu planerat för den stora vallfärden - den till din brors butik i Malmö. Ska jag hälsa i så fall? Hur ska jag i så fall säga att jag känner dig? Kommer det att ge mig någon rabatt? :)

Anonym sa...

Äntligen ett nytt Hemulinlägg. Jag började undra hur länge du skulle stå på drickaavdelningen. ;-)

Lisa sa...

Åh så fint och fett fläsk! Du kan köpa finfint friterat fett fläsk hos Mladen på Malmö Kötthandel. Hälsa från mig (lova!). Missa inte den rökta entrecoten eller bondkorven.

Jessica sa...

150 procent arbete och 150 procent barn lämnar inte så mycket plats över för matbloggande. Särskilt inte om det måste ske med ett barn på armen medan barn två håller på att dö av svält (på ett ungefär).
Stressa inte ihjäl dig!!