söndag, december 03, 2006

Nezeril för själen


Idag har jag varit ute och vimlat hela dagen, officiellt för att handla julklappar. Några julklappar blev det dock inte men däremot en hel del saker till mig själv. Jag kommer att återkomma vid senare tillfälle med rapport om några av de godsaker som gjorde mig sällskap hem. Som så ofta förr stod jag sedan där i köket med en uppsjö goda saker vilka var snudd på omöjliga att kombinera till en middag. Så idag fick min frys bestämma vad jag skulle äta och då blev det denna thailändska soppa. Finns säkert godare varianter på den men denna är enkel och snabb.

Lisa har ju lärt ut allt som är värt att veta om umami, den femte grundsmaken. I den här soppan finns tre bärare av umami; buljongen, räkpastan och fisksåsen. Det i kombination med chilins styrka och kaffirlimebladens friskhet gör resultatet till en sorts nässpray för kropp och själ.

Tom Kha Gai, 2-3 portioner

400g kokosmjölk (jag vägde mig häromdagen och valde således light-varianten)
300g kycklingfilé
8 st champinjoner
ca 3 cm galangarot
4 kaffirlimeblad
4-5 små gröna thailändska chilifrukter
Citrongräs, en stjälk
1 msk saft av lime
3 dl kycklingbuljong
2 msk fisksås
½ msk räkpasta
2 tomater, klyftade, alternativt en ask körsbärstomater

Skiva galangan, banka citrongräset lätt och skär det sedan i bitar. Blanda kokosmjölk, buljong, galanga, citrongräs, limeblad, limesaft, räkpasta, fisksås och chilifrukter och låt koka i ca 10 minuter. Tillsätt sedan kycklingfilén, skuren i bitar och låt koka ytterligare 5 minuter eller tills kycklingen verkar färdig. Tillsätt sedan tomaterna i klyftor och champinjonerna delade i bitar. Låt bli varmt. Smaka av vid behov. I vissa recept på soppan ingår socker och känner man för det kan man förstås gärna smaka av med detta. Den som vill ha en starkare soppa krossar bara chilin mot kanten av tallriken och vips!

1 kommentar:

-= Ella =- sa...

Åh, vad inspirerad jag blev... Det ser jättegott ut! Inte behöver du gå ner i arbetstid - gör som jag, blogga på jobbet. Alltid poopulärt hos arbetsgivaren. Och så gnäller de på att rökare stjäl rasttid...

Apropå Gudfadern så tycker jag nog att de är fantastiska båda två (och alla tre!), fast på olika vis. Men en fejkhes Robert DeNiro känns ändå... Lite pinsamt. Hellre då Marlon. =)

Att du vågar såga Polisskolan... Vad tror du jag ska göra nästa helg?! *fniss*