måndag, december 04, 2006

Dinkeldags hos Hemulen

I studiecirkeln "Nyfiken på spannmål?" har vi idag kommit fram till dinkel, eller speltvetet som det också heter. Dinkel är släkt med vårt vanliga brödvete men har en högre proteinhalt och GI-boomen de sista åren har sannolikt inneburit ett rejält uppsving för landets få dinkelodlare. Hildegard av Bingen (1098-1179, universalgeni som var läkare, predikant, konstnär, poet, kompositör och som för övrigt helgonförklarades av påven Johannes Paulus 1979) fattade dock tidigt att dinkel rockade fett och skall ha sagt: "The spelt is the best of grains. It is rich and nourishing and milder than other grain. It produces a strong body and healthy blood to those who eat it and it makes the spirit of man light and cheerful".

Denna påse med dinkelpasta från Kung Markatta gjorde mig sällskap hem från affären häromdagen. För att kunna göra en bra bedömning av dess kvalitet fick den sällskap av en av mina favoriter bland pastasåser. Dinkelpastan har i okokt form ett utseende som påminner om torra kvistar från förra årets julgran. Under kokningens gång genomgår den en metamorfos och antar en mera skosnörelik form. Smaken ligger någonstans däremellan. Den känns oerhört fiberrik och nyttig. Präktig faktiskt. Sammantaget fick den dock ett svalt mottagande av mina, i vanliga fall, pastaentusiatiska smaklökar.



Prova gärna auberginesåsen. Den kommer att göra dig "light and cheerful" oavsett vilken pastasort du väljer som tillbehör.

Dinkelpasta med tomat och aubergine, 3-4 portioner

2 medelstora auberginer
3 vitlöksklyftor
1 torkad chilifrukt (färsk funkar säkert också)
5 msk grovt hackad bladpersilja
2 burkar konserverade hela tomater (för den ambitiöse kan en hemlagad tomatsås varmt rekommenderas, t.ex Ilvas goda)
1 tsk socker
Salt
Olivolja
Parmesanost till serveringen

Gör så här:

Finhacka vitlöken. Hetta upp olivolja i en gryta/panna och fräs hastigt vitlök, persilja och söndersmulad chili. Tillsätt tomaterna och dela dem grovt med en slev. Låt sedan det hela sjuda under lock i 20 minuter. Under tiden skivar du auberginen fint och radar prydligt upp skivorna på hushållspapper. Salta skivorna och låt dem vätska ur ca 15 minuter. Torka sedan av dem och stek dem raskt i olivolja. Ta av tomatsåsen från plattan och tillsätt sockret. Rör sedan försiktigt ner den stekta auberginen i grytan. Smaka vid behov av med salt och svartpeppar. Flaga eller riv parmesan till serveringen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

hej, som muminfrälst matbloggare la jag till dig bland favoriterna direkt efter att bara ha läst namnet på din blogg. och efter att ha läst igenom inläggen har jag inte ångrat mig. pastasåsen med aubergine blir det nog till lunch i veckan eller veckan därpå.

Lisa sa...

Hildegard var verkligen ett universalgeni som pratade flyttande engelska torts att hon bodde i Bingen!

Oskar sa...

Visst var hon! :)

Jonas Bergroth sa...

"Dinkelpastan har i okokt form ett utseende som påminner om torra kvistar från förra årets julgran. Under kokningens gång genomgår den en metamorfos och antar en mera skosnörelik form. Smaken ligger någonstans däremellan."

Ha, detta är förbanne mig poesi!

idaida sa...

Jag håller med om att dinkelpastan är sådär. Däremot har jag provat quinoapasta med smak av persilja och vitlök. Den är tjusigt grön och (enligt mig) jättegod! Dessutom passar den utmärkt om man är GI-frälst. Märket minns jag inte, men jag tror det var holländskt, och det hängde med de andra hälsokost-märkena.

Gitto sa...

Mmm, ser gott ut! Dinkelpasta är ju ingen höjdare, men vanlig fullkornspasta gillar jag skarpt!

Och aubergine är alltid gott, det är en av mina favoritgrönsaker (vilket jag i och för sig säger om de flesta grönsaker)!